Twilight Princess

Det bästa spelet någonsin. Trist bara att pojkarna inte är gamla nog för att begripa hur fantastiskt det är. De tror alltid att Link är Zelda och när man sen ska förklara att Link även kan förvandlas till en varg så blir det ännu fler följdfrågor!






Jag hade inget vettigare att skriva.

Castle Street.

Här händer det skumma grejer.
I tisdags kväll hade jag precis badat Alex och klätt på henne pyjamas när Fran ringer och säger att hon tänkte ta med sig henne till en vännina som bor några dörrar bort. "Okej" säger jag och när Fran kommer för att hämta Alex står hon redo i hallen iförd sin pyjamas och ett par gummistövlar (Alex då, inte Fran).
Några minuter senare kommer Maria förbi och ninjar mitt internet under tiden jag tar en snabbdusch. Fran ringer efter en halvtimme och säger att den 18-åriga sonen till hennes väninna jobbar på The Queens Head och att han känner mig. Detta hade jag svårt att tänka mig. Inte ens jag känner mig. Men det var tvunget att undersökas. jag sätter upp håret för att dölja att det ännu inte är torrt, drar med mig Maria uppför gatan och innan vi vet ordet av sitter vi på suparparty med ett gäng 18-åringar och spelar poker. Alex och pojkarna var också där och tittade på Nalle Puh (på svenska). Fran och hennes vännina, Naveen (skrivits om henne tillräckligt många gånger för att ge henne ett namn) hade druckit sig igenom en flaska vin och försökte se till att jag gjorde detsamma.  xD

På onsdagen var min första lektion på college. 2 timmar. Läraren verkar asbra. Känns skumt att ha läxor igen.

På torsdagen var jag hundvakt hela dagen åt Naveens labrador. Barney. Han höll mig sällskap i mitt rum efter att jag slutat jobba för dagen. skönt med lite vettigt sällskap. Lär stjäla honom någon mer gång om jag känner mig ensam. ^^

Måndag!

Ny vecka. Igår blev det ett besök på The Queens Head igen. Min bartender fick jag dock klara mig utan eftersom han hade en ledig söndag och inte ville spendera den på arbetsplatsen. Min förkylning håller i sig men den tycks inte bryta ut ordentligt. Ganska störande. Kanske måste gå runt och vara småförkyld för alltid.

Igår inhadlades det även en del kläder. Med en garderob full av kläder som inte längre får plats i mina resväskor så undrar jag hur det ska gå när jag ska tillbaka till sverige igen...




Grattis Alex!

Idag fyller energiknippet år och vid lunchtid ska det vara barnkalas. Huset kommer vara fullt av 2-åringar och föräldrar som jagar efter dom för att se till att dom inte slår sig själva eller varandra.
Min förkylning har plågat mig i dagar genom att vara på ett ständigt "på G" stadie. Idag tycks den iaf ha brutit ut. Lagom till helgen. Piss. Detta innebär inte bara att jag inte kommer kunna gå ut i helgen. Jag kommer behöva ställa in min date med bartendern OCH jag kommer behöva sitta barnvakt hela lördagen, inte bara åt "mina" utan även åt en svensk 9-årig pojke vid namn Carl. Han är son till Frans svenskalärare och har bott här i 2 år. Jag är inte så bekymrad över honom. Han verkar lugn och sansad. Med lite tur kan han kanske föregå med gott exempel och visa Oliver och Jamie hur man ska bete sig ^^.

Nu ska jag ta en dusch och informera min date om att den usla bion och det undermåttliga dansgolvet kanske får lov att klara sig utan mig.

Post och College

Idag fick jag ett ytters trevligt paket av Mr Postman. Tack Minkvägen! =D
Jag både skrattade och grät när jag gick igen lådan av internskämt. Ingefära, kanel och pärlsocker. Det bästa kan nog ha varit vaniljskorporna. Hälften av dom kan ha gått åt under skrivandet av detta inlägg. The shame. Oh, the shame... Ska sätta upp alla Ellinors bilder på väggen så att jag kan titta på dom jämt.
Efter att ha kollat igenom paketet lämnade Fran av mig vid Farnham College. Det kändes skumt att vara tillbaka i en skolbyggnad. Jag skrev mitt test. 37 rätt av 40 möjliga och ändå är jag en smula besviken. Jag slog i alla fall Maria med en poäng!
Tony, som läraren heter, sa att jag borde plugga på CAE nivå eftersom att han inte trodde att bara plugga level 2 skulle vara utmanande nog för mig. Lite stolt känner man sig då. Så jag ska plugga en förmiddag i veckan och när kursen är klar kommer jag att ha skriftligt bevis på att jag läst en internationellt känd och respektabel kurs. Ännu bättre är det att denna förmiddagskurs passar perfekt in i schemat jag och Fran kommit överrens om. Hurray!

En dag.

Jag tror jag har gått runt och tänkt för mycket de senaste veckorna. Det håller inte. Jag funderar för mycket på vad alla där hemma sysslar med. Det är svårt att låta bli. Man känner sig en smula avkapad här. Försöker att se det som självterapi (trots att terapi ofta är sammankopplat till någon slags lugn atmosfär och detta är full kalabalik).
Idag har jag kännt mig stressad och ivägen. Det hela började med att Fran glömde sin mobil i Alex vagn. Denna mobil är även hennes jobbtelefon så därav var den ganska efterlängtad. Hela huset håller på att drabbas av en brutal förkylning och det känns som att det är mitt fel eftersom att jag bad Maria (människan vi tror är smittkällan) att sitta barnvakt med mig. Så nu är Fran, Jamie och Alex förkylda och jag tror att jag börjar åka på en förkylning jag med.
Nu orkar jag inte skriva mer. smell ya later.

The Queens Head

En ny pub har utforskats. äntligen! ännu bättre var det att denna pub befinner sig på inte ens en minuts gångavstånd ifrån dörren. och ÄNNU bättre var att det jobbar en snygg bartender där.  xD
Jag tycker inte det är mer än rätt att jag får titta på bartendrar. Jag och Janina verkar ha det gemensamt. Det är ett måste att paxa minst en snygg bartender på alla ställen vi går till.

De nya au pairerna har nu kommit och om några dagar har alla gamla åkt. Gänget som finns nu är alltså gänget som gäller. Jag är osäker på hur jag känner inför det här. De flesta verkar trevliga. Några verkar riktigt trevliga och sen finns det någon enstaka jag är osäker på och en som jag inte gillar alls. Detta kommer inom några veckors tid att ha splittrat vårat lilla "gäng" men jag kan nog leva med det. Jag vill inte umgås med folk bara för att de är au pairer. Jag vill umgås med folk jag tycker om, oavsett varifrån de kommer eller vad dom gör här.

Nu tänkte jag gå och lägga mig, titta på Black Books och somna. =)

Grattis Lobo!

För att informera alla oroliga bloggläsare så mår jag inte längre dåligt och saknar inte längre exakt allting, bara det mesta. =)

Jag håller inte riktigt koll på dagarna längre. Jag vet om det är måndag eller tisdag men datumen har börjat flyga förbi så snabbt att jag blir snurrig!

Nu när pojkarna är tillbaka i skolan så har mina "normala" arbetstimmar börjat. Måndagar börjar jag oftast inte förrän efter lunch. Idag inget undantag. Jag spenderade en timme i en park med Maria och sen gick jag till mitt favoritcafé (The Barn). Där träffade jag på lite andra au pairer och hade det trevligt fram tills det var dags att röra sig mot castle street igen.
Idag var en bra dag.

Och för att förklara rubriken: Grattis Lobo!
Kusinen fyller år! det kommer förvisso dröja ett år till innan det faktiskt kommer göra någon skildnad i hennes vardag ^^.

Nu tänkte jag sova. Take care!

strawberry fields forever


Jag har inte kunnat gråta ordentligt sen jag kom hit. Självfallet väljer jag en lördagsnatt att göra detta.


Saknar allt ikväll.

RSS 2.0