leran

Nu har det gatt sadar lange mellan mina inlagg igen. Bristen pa svenska bokstaver beror pa att jag sitter vid en biblioteksdator. Atto och jag har precis skrivit ut vara CVn och ska alldeles strax vandra over vagen till puben brevid, krava att fa tala med managern och ge vara CVn i handen pa honom/henne.
Jag ber odmjukast om ursakt for att jag varit seg i mina uppdateringar men det har inte kunnat hjalpas. jag tycks alltid ha annat for mig eller kanna mig oinspirerad.
Nu bor Atto och jag i Stoneleigh men Fran fragar om jag vill komma tillbaka och jobba extradagar hela tiden, anatgaligen for att Oliver (6 aringen) inte vill att jag ska flytta. Det ar hjartekrossande att behova lamna mina deltidsbarn men aven valigt spannande att borja om pa nytt i en ny stad med nya manniskor. och det ar inte som att jag aldrig kommer se dom igen. Jag bor liksom I Fran's mammas gamla hus och darav kommer dom komma pa besok for att kolla hur renoveringen gar, nar den val tagit fart!
Nu tankta Vi rora pa oss har.
Atto halsar till alla som laser att hon mar bra och vi bada trivs i varandras narvaro, an sa lange xD

Är vad jag ska bli! Fett med tufft. Alla coola kidsen är mostrar!

Nu är det bara två veckor kvar innan Atto kommer! Excited!

 

 

 

 

 

Förmiddagspromenad i Farnham Park.

Jag känner Sveriges avundsjuka ända hit ^^.

 

Erika har godkänt min vårgarderob. Två tummar upp!

Tänker helt osökt på Alice i underlandet..

 

 

Idag hade Erika och jag en mycket trivsam söndag. Vi kom fram till att jag hade £10 i bara småmynt och vi läste Barry Trotter i parken. Idag var även englands Mors Dag så jag köpte en liten bukett med blommor åt Fran. Var dock för snål för att köpa henne ett kort så jag gjorde ett istället (ibland är det toppen att pyssla).

Saknar mor min såhär på englands morsdag... <3

Grattis, alla mammor jag känner!

Tillbaka i Farnham efter 11 dagar i mina hemtrakter. Resan från Farnham till Märsta tog ungefär 10 timmar, men så blir det när det ska mellanlandas i Frankfurt. Mycket läsning av The Hitchhikers Guide to The Galaxy och mycket lyssning av Harry Potter and The Order of The Phoenix. även en del självterapi genom att flyga så pass mycket och ALLTID placera mig själv närmast ett fönster. En god nyhet är iaf att jag inte länge tror att jag ska dö varje gång planet lämnar marken! Tjoho! :D Kom till Arlanda 23.40 och var hemma hos Atto någon gång innan 1. Blev inte mycket till partajande utan marsh i säng (rättare sagt soffa). Atto gick upp och jobbade dagen efter. Bless her <3. Dagen spenderade jag åt att duscha av mig reslukten i Attos badkar (som ännu inte har duschdraperier). Sedan begav jag mig ner på Märsta centrum för att införskaffa ett kontantkort (Var mycket nära att börja prata engelska med gubben som stod i kassan!). Jag undrade för mig själv om jag skulle ringa och se om någon var hemma hos Moster men direkt efter att tanken tagit form kom jag på att jag ALDRIG ringer och förvarnar innan jag vandrar förbi Moster. Kanske är något jag borde börja med... I vilket fall som helst gjorde jag det inte den här gången. Ingen bil på uppfarten. Ingen Alice ute och skuttade i snön. Såg två människor sitta vid köksbordet. Knackade på dörren. Lobo, mitt hjärtas fröjd och glädje, har jag aldrig förr sett så förvånad! Nästa chock låg i beredskap för far min. I flera månader har vi pratat om att flytta hans gamla vinylskivor till Attos förråd. Vad han inte visste var att Atto inte var hemma utan istället öppnade jag dörren. "Hej." sa han. "Hej." sa jag (lite antiklimax, tänkte jag. Har Carina råkat försäga sig? Hon var nästan rädd att hon skulle göra det). Efter ungefär 5 sekunder går det upp för pappa vem som står i dörröppningen. "nejmen. HEJ!" sa pappa. Sedär ja! Vi hälsade på Erika i Väsby, dit hon flyttat samma dag. Hon hade lyckats få dit en hel massa möbler. Hon hade ett rum som vi döpte till Fulrummet. ett rum hon och Dess egentligen inte behöver eftersom de nu bor i en 3a. Planen var att ställa alla fula saker där inne. fula mattor. stolar. folk i fula kläder etc etc. Efter te och trevligt umgänge skjutsade far med mig till mamma. Mamma var dock på jobbet (vilket jag redan visste eftersom att Nicklas sagt att han skulle hämta henne på jobbet en halvtimme senare). Tony öppnade dörren. Han var också en smula förvånad. Jag tände ljus och gjorde i ordning te i stora lass (?). När Nicklas, Micke och mamma kom in stod jag i hallen. Jag hade i mitt sinne föreställt mig hur mamma skulle börja gråta och fjolla sig men hon blev bara glad! Vi satt och drack te och åt skorpor till halv ett på natten. mycket mycket trivsamt. Resten av min tid i Sverige tänkte jag bara beskriva i sin korthet: fika hos mormor och morfar. Fika hos Moster. Hårförlängning. Party hos Atto och på Kung Cool. Bakis. Middag och kalas hos pappa. Mer party på Kung Cool. Tv-spel med Ellis. Film med Andrea. Film med Pelle. Film med Nicklas. Mat hos Atto. Kramar med mamma. Kramar med pappa och mycket mycket mer =) Nu är jag tillbaka i Farnham och här är det VÅR! Ny energi. Atto kommer i Maj. Allt är toppen! Puss och Kram på alla jag känner och några till!

Var vad jag trodde! men lyckligtvis har mina vänner förbarmat sig över mig och hållit mig sällskap genom många filmer under veckan som hostfamiljen varit på semester. Jag spenderade även en helg i London tillsammans med Nick och Jim. AWESOME!

I fredags satts det barnvakt för min del. Erika och Emelie kände sympati för mig och valde att sitta och titta på film med mig hellre än att röja biljard på the cobbett. Detta var mycket uppskattat. Vi tittade på Ronja Rövardotter (favoritcitat från filmen: "litet och fult! litet och fult!"). Efter derass hemgång var jag på humör för lite mer astrid så jag tittade på Bröderna Lejonhjärta i min ensamhet. Jag grät som den lilla flicka jag är. Hur kan jag aldrig förstått hur hemsk den är?? I lördags umgicks jag med Stina eftersom att hon inte kunde sällskapa fredagens filmkväll. Vi hade det väldigt trevligt på gatorna i Farnham. Efter att ha vandrat omkring ett tag började vi prata om olika filmer vi ville se. Jag nämnde att Avatar sades vara bra och 2 timmar senare satt vi på ett tåg till Woking för att se den. I 3D. AWESOME! efter filmen var vi jättetrötta och åkte hem till mig och sov. vaknade i morse av att Fran behövde lämna huset och jag fick barnvakta tills Toby kom hem, ungefär en kvart senare. Nu tänker ni "en kvarts barnvaktning, vad är det att gnälla om?" och i vanliga fall skulle jag hållit med er. However, Alex var inte alls på humör för att hennes mamma skulle lämna huset så när jag löft bort henne ifrån dörren rev hon mig i ansiktet, med flit. Hon har börjat bli lite smått våldsam när hon inte får sin vilja fram och jag tänker inte ta det. Hon fick sitta på trappan och skämmas fram tills jag fick ett "sorry". Där satt hon från stunden Fran lämnade huset tills Toby kom hem. Hon må vara 2 år gammal, men hon vet bättre än att slå folk. När Toby väl kommit hem och Alex faktiskt bett om ursäkt till mig så var vi alla vänner igen. Stina och jag gick och köpte frukost som vi sedan åt framför min dator tittandes på Änglar & Demoner, även det en bra film. Satt barnvakt 2 timmar till. började vandra hem till Stina med blev uppringda av Erika som satt med den nya svenska au pairen, Hanna, på starbucks. Vi vände om och spenderade sedan goda två timmar med dom. Vi fönstershoppade på Accessorize, vi gick till en butik med sportkläder (Stina köpte ett par mjukisbyxor, vi andra satt på golvet och kröp under klädställen). Vi gick till Costa och paxade den blonda barristan som jobbar där. Vi sjöng svenska sånger högt på gatan i säkert tjugo minuter. Efter dessa upptåg gick jag och Stina hem till Stina på riktigt, åt middag med hennes familj (som ar sjukt trevliga och barnen var jättesöta!) och tittade på ännu en film (wuthering heights). Stina blev nog lite irriterad över hur anti jag var emot huvudkaraktärerna, men vad kunde jag göra? Dom var mentala båda två! Hennes host-pappa gav mig skjuts hem, vilket jag är innerligt tacksam över. Hade han inte gjort det hade jag inte varit hemma ännu! Jag är toktrött. Godnatt folket!

Sånt är alltid trevlig. Jag har nu burit dom i två veckors tid med resultatet att folk jag träffar på stan inte bara tror att jag har synfel, utan även dålig smak! Biljardpojken skymtas ibland, fast aldrig nära nog för att hälsa på. Jag kommer nog vara smygkär i honom för alltid. Precis som den tyska pojken. Life's hard sometimes... Ett problem i min vardag som ofta upprepar sig är att jag ständigt har ont om pengar. jag vet inte om det är för att jag dricker för mycket starbucks-kaffe eller om det är för att en Au Pair-lön inte är så saftig. Den dystra sanningen står fast. Inte ska jag vara ledsen för det. Jag har fortfarande awesome Au Pair-vänner! Onsdagskväll och Cobbett once more!