leran

Var vad jag trodde! men lyckligtvis har mina vänner förbarmat sig över mig och hållit mig sällskap genom många filmer under veckan som hostfamiljen varit på semester. Jag spenderade även en helg i London tillsammans med Nick och Jim. AWESOME!

I fredags satts det barnvakt för min del. Erika och Emelie kände sympati för mig och valde att sitta och titta på film med mig hellre än att röja biljard på the cobbett. Detta var mycket uppskattat. Vi tittade på Ronja Rövardotter (favoritcitat från filmen: "litet och fult! litet och fult!"). Efter derass hemgång var jag på humör för lite mer astrid så jag tittade på Bröderna Lejonhjärta i min ensamhet. Jag grät som den lilla flicka jag är. Hur kan jag aldrig förstått hur hemsk den är?? I lördags umgicks jag med Stina eftersom att hon inte kunde sällskapa fredagens filmkväll. Vi hade det väldigt trevligt på gatorna i Farnham. Efter att ha vandrat omkring ett tag började vi prata om olika filmer vi ville se. Jag nämnde att Avatar sades vara bra och 2 timmar senare satt vi på ett tåg till Woking för att se den. I 3D. AWESOME! efter filmen var vi jättetrötta och åkte hem till mig och sov. vaknade i morse av att Fran behövde lämna huset och jag fick barnvakta tills Toby kom hem, ungefär en kvart senare. Nu tänker ni "en kvarts barnvaktning, vad är det att gnälla om?" och i vanliga fall skulle jag hållit med er. However, Alex var inte alls på humör för att hennes mamma skulle lämna huset så när jag löft bort henne ifrån dörren rev hon mig i ansiktet, med flit. Hon har börjat bli lite smått våldsam när hon inte får sin vilja fram och jag tänker inte ta det. Hon fick sitta på trappan och skämmas fram tills jag fick ett "sorry". Där satt hon från stunden Fran lämnade huset tills Toby kom hem. Hon må vara 2 år gammal, men hon vet bättre än att slå folk. När Toby väl kommit hem och Alex faktiskt bett om ursäkt till mig så var vi alla vänner igen. Stina och jag gick och köpte frukost som vi sedan åt framför min dator tittandes på Änglar & Demoner, även det en bra film. Satt barnvakt 2 timmar till. började vandra hem till Stina med blev uppringda av Erika som satt med den nya svenska au pairen, Hanna, på starbucks. Vi vände om och spenderade sedan goda två timmar med dom. Vi fönstershoppade på Accessorize, vi gick till en butik med sportkläder (Stina köpte ett par mjukisbyxor, vi andra satt på golvet och kröp under klädställen). Vi gick till Costa och paxade den blonda barristan som jobbar där. Vi sjöng svenska sånger högt på gatan i säkert tjugo minuter. Efter dessa upptåg gick jag och Stina hem till Stina på riktigt, åt middag med hennes familj (som ar sjukt trevliga och barnen var jättesöta!) och tittade på ännu en film (wuthering heights). Stina blev nog lite irriterad över hur anti jag var emot huvudkaraktärerna, men vad kunde jag göra? Dom var mentala båda två! Hennes host-pappa gav mig skjuts hem, vilket jag är innerligt tacksam över. Hade han inte gjort det hade jag inte varit hemma ännu! Jag är toktrött. Godnatt folket!

Sånt är alltid trevlig. Jag har nu burit dom i två veckors tid med resultatet att folk jag träffar på stan inte bara tror att jag har synfel, utan även dålig smak! Biljardpojken skymtas ibland, fast aldrig nära nog för att hälsa på. Jag kommer nog vara smygkär i honom för alltid. Precis som den tyska pojken. Life's hard sometimes... Ett problem i min vardag som ofta upprepar sig är att jag ständigt har ont om pengar. jag vet inte om det är för att jag dricker för mycket starbucks-kaffe eller om det är för att en Au Pair-lön inte är så saftig. Den dystra sanningen står fast. Inte ska jag vara ledsen för det. Jag har fortfarande awesome Au Pair-vänner! Onsdagskväll och Cobbett once more!